ANNA OCH KUNGEN

14 Feb

http://pilesofculture.files.wordpress.com/2013/02/tumblr_ld64m2exjn1qb4474.jpg?w=525&h=378

Andy Tennants Anna and the king med Jodie Foster som Anna och Chow Yun-Fat som kungen är den tredje inspelningen på samma material. Den första, Anna och kungen av Siam i regi av John Cromwell, kom 1946 med Irene Dunne som Anna och Rex Harrison som kungen. Kungen och jag (regi Walter Lang), efter Broadway-musicalen, hade premiär 1956 med Deborah Kerr och Yul Brynner i rollerna. (Brynner spelade rollen mer än 4000 gånger i olika uppsättningar.) Det finns också en tecknad film från 1999.

http://pilesofculture.files.wordpress.com/2013/02/anna-and-the-king-of-siam-10099512.jpg?w=423&h=301

Den första filmen byggde på Margaret Landons bästsäljare med samma namn, som hon skrev utifrån Anna Leonowens två böcker. Jodie Fosters film utgår direkt från dagböckerna och ger intryck av att vara en sannare version: språk, miljöer, ritualer, politik. Ändå blev den förbjuden i Thailand. Och det beror på att många av felen finns redan hos Anna, som till och med gjorde om sitt eget liv.

http://images.contactmusic.com/images/reviews/annaking.jpg

Hon föddes inte 1834 i Wales, utan 1831 i Indien. Hennes far hette inte kapten Thomas Crawford, utan Thomas Edwards, en snickare som tog värvning i infanteriet i Bombay. Han dog inte under Sikh-upproret när Anna var 6 år, utan tre månader innan hon föddes. Anna och hennes syster kom inte för första gången till Indien när Anna var 14-15 år, utan de återvände dit då, efter att ha tillbringat skoltiden i England.

http://pilesofculture.files.wordpress.com/2013/02/leon2.gif?w=286&h=373

När hon var 17 rymde hon inte med en kapten i armén Thomas Leonowens, utan hon gifte sig med en kontorist som hette Thomas Leon Owens. Den verklige maken hade svårt att behålla jobben och de flyttade omkring en del. Han dog inte av solsting under en tigerjakt, utan av ett slaganfall 1859 på ett hotell i Penang (då hade han ändrat sitt namn till Leonowens). Anna startade en skola för officersbarn i Singapore. Dottern Avis skickades tillbaka till England när Anna fick sin inbjudan att komma till Siam.
Det var spindelforskaren W. S. Bristowe som i början av 1970-talet förstod att det var något som inte stämde när under sitt arbete med en biografi över Louis T. Leonowens aldrig hittade några referenser till Anna.
Annas kamouflerande av sitt förflutna började tydligen i Singapore efter makens död En bidragande orsak var antagligen att hennes syster Elizas äldsta dotter hade gift sig med Pratt, en asiat, vilket ansågs som en skandal. Annas systerdotters sistfödda barn döptes till William Henry, men han ändrade senare sitt namn till Boris Karloff och blev känd som Frankensteins monster.
Dagböckerna från de fem åren i Bangkok bör alltså läsas med en nypa salt. Hon hade antagligen inte så framträdande position som filmerna ger sken av, hon var inte ens guvernant åt barnen, utan bara anställd för att lära dem engelska. Det är förstås inte lätt att så här i efterhand kontrollera hennes påståenden annat än när de berör kända fakta: hon gör elementära fel både när det gäller buddismen och Thailands historia; hon påstår att kung Mongkut slängde missbehagliga fruar i de underjordiska fängelsehålorna och att han skulle han bränt en älskarinna som hade ett förhållande med en munk. Det finns inga underjordiska hålor vid några thailändska palats, marken är för vattensjuk, och det finns överhuvudtaget inga samtida beskrivningar på offentliga avrättningar genom bränning.
Anna peppade upp sina dagböcker för att de skulle sälja bättre. Det var prins Damrongs, en av Mongkuts söner, förklaring när han på 1930-talet träffade Bristowe. De dramatiska tillrättaläggandena fanns alltså långt före Hollywood. Det föringar inte Annas märkliga insats. Kvinnor reste inte omkring ensamma i världen vid den här tiden, i synnerhet inte i miljöer där de inte passade in. Det sägs att en kvinnlig “turist” stenades i en spansk by när hon kom ridande på sin häst, byborna blev så skrämda av den ovanliga händelsen. Det finns många andra exempel från 1800-talet på kvinnor som inte kunde sitta stilla hemma: hon som levde som arab i flera år, hon som klädde ut sig till man för att jobba på plantage på Kuba – pionjärer som väntar på att upptäckas och förevigas av Hollywood i storslagna epos.
Efter Thailand bodde Anna Leonwens ett tag i USA innan hon slog sig ned i Kanada. Mellan 1876 och 1897 bodde hon i Halifax där hon startade sociala program och grundade flera kulturella institutioner, bl a Victoria School of Art, nuvarande Nova Scotia College of Art and Design. Ett galleri är uppkallat efter henne.
Anna Leonowens dog i Montreal 1915, 85 år gammal, inte 82, som familj och vänner trodde.

http://image1.findagrave.com/photos250/photos/2008/310/2663_122600064641.jpg

About these ads

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

%d bloggers like this: